Ta ansvar för hälsan!

När jag flyttade till Amerika, fetmans älskade land, trodde många att jag skulle bli en liten rund chokladboll jag med. Det är ju så folk brukar bli när de beger sig från hurtiga Skandinavien till snabbmatsmeccat.

De första veckorna var jag som ett barn i karamellaffären. Överallt lockade frasiga pommes frites, pudrade munkar, saftiga burgare och allt annat fettcellsgodis. Ojojoj, jag fick verkligen praktisera disciplin! Så jag vägrade sätta min fot innanför en snabbmatsrestaurang.
Nu om två veckor har jag bott här i två hela år och under den tiden har jag ätit följande snabbmat:
- 22a september 2006: 1 dubbel baconburgare och en milkshake

- 6e juni 2007: 1 panpizza med bacon och två munkar.

Det är allt!

Jag är inte övermänsklig som står emot all skräpmat. Nej, det var mer att jag kom till fullständig insikt om att snabbmat verkligen var perfekt vägen till ohälsa. Och att vara sjuk kostar skjortan i det här landet! Som om inte det var nog, vem tappar inte aptiten när man ser köerna av sjukligt överviktiga rullstolsbundna jänkare som inte verkar se sambandet mellan det där dagliga tacos-snacket och deras diabetes, höga blodtryck och kommande tidig död...

För mig blev det en sorts mission att helt enkelt säga fullständigt Nej till västvärldens påpropsande “ät detta, mums mums, du kommer ääälska denna goda smaksensation”. Inte en chans att jag förpestar min kropp med skräp!

Den dagen man inser att dålig, fet, sockrig mat inte ger något annat än extra vaddering och förfettade blodkärl som kan proppa igen både hjärna och hjärta, ja den dagen försvinner faktiskt suget. Prova själv.

» Om Pauline och tidigare blogginlägg