|
Text: Mikael Aulin
Hur kan livet bli som en dans på rosor?
Enkelt: genom att dansa sig igenom det.
Jag söker efter uttrycket på Google. Jag hamnar på en blogg. Ett av inläggen lyder: Livet är en dans på rosor… ibland på blommorna, ibland på taggarna. Exakt så är det! Tänker jag.
För det mesta så upplever jag att livet är som en dans på rosor. Jag har idag lätt för att uttrycka glädje genom dans och rörelse. Jag har fantastiskt fina vänner, underbara föräldrar och en vacker flickvän.
Det tog lång tid innan jag själv vågade dansa: Ett tag var det töntigt. Vad skulle det vara bra för? Det var viktigare att se bra ut och uppföra sig på ”rätt sätt” när jag var ute och dansade på diskot.
På den tiden fanns det en osäkerhet i mina rörelser som gjorde att jag inte riktigt vågade röra på min kropp. Jag gjorde allting för att dölja min egen osäkerhet.
Vändningen, kom när jag bestämde mig för att prova pardans.
Min första erfarenhet av pardans, förutom påtvingad dans på skolgymnastiken i mellanstadiet, förstås, var salsa. Till en början avskydde jag dom där latinamerikanska rytmerna. Det påminde mig för mycket om livet och glädjen, som då var obefintlig i min kropp.
Men när jag väl hade prövat salsa några gånger, så började jag gilla dansen och musiken.
Jag prövade också bugg ett tag. Det var härligt att få dansa till uppiggande 60-tals musik.
Jag märkte att det fanns någonting i dom där pardanserna, som jag inte hade upptäckt i den vanliga discodansen. Nu när jag var utrustad med salsa och bugg, så kände jag mig friare i min kropp. Jag hade ett större självförtroende och vågade mer.
Ibland brukar jag vara hemma hos min väninna Catherine. Hon är grym på att bugga. Rörelserna kommer helt naturligt. Hon har härlig energi och underbar inställning till rörelse och dans. Hon har så lätt för att följa. Hon litar också på att jag kan föra.
En måndag buggade vi loss till Charlotte Perellis Schlagerdänga, Tusen och en natt och Wham´s Wake Me up Before you go, go. Det var så befriande att dansa med henne.
Att dansa med hela kroppen, att känna varenda rörelse, det är en glädje som inte går att mätas med singeldansen som jag ägnade mig åt när jag var yngre.
En naturlig glädje som gör att min kropp sjunger av spontanitet, entusiasm och lycka.
En lycka, som påminner mig om att jag kan välja att se livet som en dans på rosor.
Det gäller bara att försöka dansa förbi taggarna.
Prova du också, det ger bra kondition och viktminskning också när du kastar loss ordentligt till skön musik.
|